Etikettarkiv: anställd

Alla duktiga

Att vara en duktig flicka innebär bland annat att ingen hyser starka känslor för dig.

Freedom by snappybex on flickrCitatet är från en intervju med författaren Claire Messud i DN i samband med att hennes roman The Woman Upstairs kom ut förra året.

Alla duktiga. Inte bara flickor, för övrigt. Som jobbar över utan ersättning. Som fixar och löser och ordnar. Som aldrig får något tillbaka utom möjligen vetskapen om att de som på ett eller annat sätt är överordnade litar på att saker och ting blir fixade även nästa gång. Och nästa. Och nästa.

”Jag är oumbärlig”, kan man tänka. Men det är fel. ”Jag är utnyttjad”, är den korrekta formuleringen. Och den som slutar att vara duktig bör inte räkna med tårar och böner om återkomst. Det finns många duktiga på kö. I alla sammanhang.

Huvudpersonen Nora i Claire Messuds roman säger i slutet av berättelsen:

No longer young, no longer pretty, no longer loved, or sweet, or lovable, unmasked, writhing on the ground for all to se my utter ingloriousness, there’s no telling what I might do.

Det, däremot, är hoppingivande.

Foto: Bex Ross på Flickr

Här kan du läsa mer om romanen The Woman Upstairs

Lämna en kommentar

Under arbetsliv, Litteratur, medelålder

Jag vet att jag har rätt

Foto: Massimo ValianiJag är inte bra på att slåss för jag tror alltid att följden blir en kniv i ryggen. Så länge jag är följsam så retar jag inte upp någon och då får jag vara ifred. Göra mitt jobb. Följa mitt flöde och arbeta för det jag tror på.

Men så händer det något. Jag blir orättvist behandlad. Kanske förbigången. Kanske nedvärderad. Hela mitt inre reser sig och förbereder sig för kamp. Jag har en osviklig kompass för vad som är ok, vad som är möjligt att stå ut med och var gränser går för när det inte längre är möjligt. Men jag vet inte hur man gör när man slåss.

Jag klarar inte den avståndstagande blicken från mina överordnade. Muren av totalt oförstående. Jag vet vad som är rätt. Jag vet att jag har rätt. Ändå faller hela mitt försvar i bitar och jag låter mig kuvas. Tänker att de ser mig som ett besvärligt och olydigt barn som måste tas ner på jorden och tryckas in i ledet. Och står inte ut med det. Tror att om jag vägrar att ge mig så tar de fram skarpare och vassare vapen och vem står på min sida då?

Ja, jag har auktoritetsproblem. Jag anser att min åsikt är precis lika mycket värd som åsikten hos en överordnad. Jag vill inte vara med om att mina frågor om vad som är rimligt och relevant blir besvarade med innehållslösa formuleringar som hämtats från nåt policydokument. Jag anser att seriöst ställda och genomtänkta frågor ska bemötas med seriösa och genomtänkta svar. Och jag anser att en arbetsgivare måste leva upp till de regler och riktlinjer de själva har formulerat.

Foto: Massimo Valiani

6 kommentarer

Under arbetsliv, självbild