Category Archives: vardag

Ge mig en 3D-scanner

Knuten hand av pabak sarkar på FlickrDet börjar bli vår och jag har insett att jag har ont om kläder. Jag har sett ut två plagg på nätet som jag tror kan passa och nu återstår bara själva den fysiska provningen och köpbeslutet. Den ena butiken går jag förbi varje morgon på väg till jobbet. ”På lunchen”, tänker jag, ”går jag hit och provar jeansen.” När jag tagit lunchrast och ätit min mat promenerar jag istället till Lögastrand och tillbaka medan jag optimistiskt tänker att ”efter jobbet, då går jag in och provar jeansen. Och kanske skjortan också!” När jag går hem bär jag på ryggsäck och väskan med tomma matlådor och jag är trött och lite svettig och det är väldigt mycket folk överallt och jag går förbi min eventuellt blivande jeansbutik utan en blick.

Veckorna går och inte blir det några nya kläder. Vad är det med mig? Undrar jag. Jag känner människor som gillar att handla kläder. Som gör det med glädje. Som faktiskt inte verkar kunna låta bli. Så varför inte jag? Undrar jag. Tills jag blundar och föreställer mig den där stunden i provrummet. Av med jacka, halsduk och skor. Slå armbågen i väggen första gången. Dra av byxor och nästan tappa balansen eftersom det inte finns någon pall. Dra tröjan över huvudet, rädda glasögonen, befria ansiktet från tusen elektriska hårstrån. Vad är det för mystisk elektrisk laddning i klädbutikernas provrum? Dra fram det första plagget. Slå armbågen i väggen andra gången. Dra på skjortan. Den går inte att knäppa eftersom den visar sig vara smalare runt bröstkorgen än runt magen. Benen lyser lilavita i lysrörsskenet. Ta bort en dammråtta som fastnat på ena strumpan. Slå armbågen i väggen tredje gången.

Är detta värdigt?

Nej, hojtar jag med knuten näve. Det är tortyr. Ge mig en 3D-scanner och befria mig från provrumstortyren. Genast! DN skriver:

Tekniker för att skanna in kroppen i 3D och därmed få skräddarsydda produkter hemskickade på posten har nyligen lanserats i Sverige. Samtidigt utvecklas möjligheten att själv kunna skriva ut den perfekta klänningen eller de måttanpassade skorna hemma.

Den som blir nyfiken kan läsa hela artikeln här

Foto: Pabak Sarkar på Flickr

Lämna en kommentar

Filed under vardag

Söndag i februari

snö av GlacierNPS on Flickr

Lagade brunch till ungarna. Morfars äggröra och nybakat bröd. Mamma ringde.

Det snöar. Har slutat hålla koll på på varningarna. Det är chockkyla och katastrof och dödssnöfall. Det är februari. Det snöar. Vi bor i Norden. Man kan stanna inne om det känns svårt med pulsandet. Det hade man inte kunnat om man hade kor. På så vis är det enklare att vara stadsbo 2015 än bonde 1905.

Jag måste kanske åka till Getterön. Det är möjligen till och med hög tid.

Gör ett nytt försök att prata med mamma.

Fotnoter:

Morfars äggröra lagas enligt särskilt handskrivet recept

Getterön är den plats på jorden där mina fötter kan varje sten och stig

Och Ted Gärdestad fortsätter att sjunga för mig

You must trust me
Touch me
There is no cause for your doubts
What this world is about
And believe me
Love is the reason whe’re here

Foto: GlacierNPS på Flickr

Lämna en kommentar

Filed under kärlek, minnen, vardag

Upprättelse

Hobbiton by gothic_sanctuary on FlickrI slutet av filmen The Hobbit: The Battle of the Five Armies säger Thorin Oakenshield till Bilbo:

Farewell, Master Burglar. Go back to your books… and your armchair… plant your trees, watch them grow. If more people… valued home above gold… this world would be a merrier… place…

Det, mina vänner, är upprättelse för alla oss introverta hober som alltid helst bara vill gå hem.

Foto: gothic_sanctuary on Flickr

Lämna en kommentar

Filed under film, psykologi, vardag

Mina små hjärnsläpp

Det har funnits perioder i mitt liv då nästan allt har varit omöjligt. Omöjligt att äta, omöjligt att sova, omöjligt att jobba, läsa böcker och se på TV. Omöjligt att prata, omöjligt att känna. Då har jag har läst seriealbum.

Allra bäst är Jan Berglin. Hans gubbar och gummor och deras vedermödor med trötta äktenskap, grannfejder om fallfrukt och flaggstänger, halvvuxna ungar som inte går att förstå, storhandlingar på ICA med snedhjulade vagnar, obegripliga löpsedlar, utbrända kollegor och ett allmänt sjukt arbetsliv gör mig så välsignat lugn. Det är ju mig och mitt livs små förtretligheter han ritar och det är mycket mer vilsamt att fnissa åt livets förtretligheter än att låta tankarna snudda vid katastroferna. En stund.

Jag ger er mina lyten i berglinsk tappning: telefondemens, småsaksafasi, persongallerikalops och lilla lösenordsluckan.

Mina lyten1 Mina lyten 2 Mina lyten 3   Mina lyten 4

Lämna en kommentar

Filed under medelålder, psykologi, sorg, vardag

Mellan orden

SjälvständighetsdagenJag läser Självständighetsdagen. Richard Fords andra bok om sportjournalisten-numera-fastighetsmäklaren Frank Bascombe. Äktenskapet har kraschat. Författardrömmen också. Singellivet har han svårt att vänja sig vid. Sonen som dog är ständigt närvarande, nästan mer än den andre sonen. Pojken som ställer till det för sig medan Frank intalar sig att allt är som det ska.

Frank Bascombe är vilsen utan att vara eländigt olycklig. ”Jag är någonstans mellan orden, antar jag.” Så tänker han.

Precis som jag så letar Frank efter en hemvist. Någonstans att gräva ner rötterna som slets upp. Han bestämmer sig för staden Haddad i New Jersey. Slutar leta. Försöker bryta sin isolering. Det går sådär. Han famlar och ger upp. Försöker igen. Blir galen på alla andras oförmåga och dumhet. Ena dagen klar och bestämd, nästa dag moloken och självömkande.

Richard Ford skriver om vardagen. Det lilla livet. Med sin välsignade vila. Och sina outhärdliga utmaningar.

Lämna en kommentar

Filed under Litteratur, vardag

Glaskross

Krossat glas 3Jag kallar verket: Fumlig dam tappar telefon i stadshusets stengolv. Tycker att  sprickorna i glaset bildar ett ganska intressant mönster.

Lämna en kommentar

Filed under vardag

Ge mig vardag

123Ge mig det lilla livet. Ge mig vardagen. Ge mig en tvätthög att vika. Ge mig nål och tråd och en trasig tröja.

Jag parar ihop strumpor, lagar ett hål, tänker på somrarna då, när solen värmde och jag kunde gå på öns grusvägar utan att det gjorde ont under fötterna.

Sedan dammsuger jag katthår och hittar boken jag letade efter förra veckan.

Tiden glider igenom mig. Minut för minut.

Ett steg i taget.

Bara det.

Lämna en kommentar

Filed under vardag