Category Archives: samhälle

Nu återstår bara att tjata

black hole av WestonEyes om FlickrJag ska inte gå in på några detaljer men det är ovanligt rörigt just nu där jag arbetar. Omorganisation, nya chefer, flyttkarusell och mitt i allt detta ska vi sjösätta en ny webbplats. Jag har mina speciella roller förstås. Ser saker ur mitt perspektiv. Jag påstår inte att jag alltid har rätt men 33 år i arbetslivet, varav sju år på min nuvarande arbetsplats, har gett mig viss insikt och kunskap. Ändå är det stundtals som om jag pratar rakt ner i ett svart och bottenlöst hål. Samma frågor återkommer, igen och igen. Nu har jag slutat berätta att jag redan har svarat på frågan 48 gånger utan svarar snällt även en 49:e gång. Svaret åker ändå bara ner i hålet och frågan kommer att återkomma gång 50, 51 och 52.

Men det kanske är som med de ojämställda lönerna. Med den takt som nu råder så kommer vi möjligen att ha jämställda löner år 2066. Då är jag troligtvis död. Det är ju inte så att vi inte vet att kvinnor har lägre löner än män och att lönerna är sämre på kvinnodominerade arbetsplatser. Och även om intensiteten i kritiken har blivit något högre på senare år så förflyktigas upprördheten och flyter bort strax efter Internationella kvinnodagen. Ner i svarta hålet med den. Men nu har fackförbundet som jag arbetar för bestämt att det är slutvelat. ”Tjata!” uppmanar de oss. Så då gör vi det.

Samma metod går givetvis att använda på fler områden. Tjata och fråga, tjata och fråga, en vacker dag kanske det svarta hålet är så fullt att alltihop studsar tillbaka upp och blir synligt. Psykisk sjukdom förtjänar väldigt mycket tjat. Jag har just lyssnat på Eleanor Longden på TED-talk. Hon blev diagnostiserad med schizofreni, drogad, och så småningom kasserad av ett system där ingen visste hur de skulle hjälpa henne. Tio år senare tog hon sin examen i psykologi och idag arbetar hon själv inom psykiatrin. I sin föreläsning berättar hon om den internationella rösthörarrörelsen, ett nätverk som finns i i 26 länder på fem kontinenter. Nätverkens syfte är att vara med och bygga ett samhälle där personer som hör röster värderas som fullvärdiga medborgare. Ett samhälle där personer i psykisk nöd bemöts med värdighet. Eleanor Longden säger:

Det finns ingen större ära än att få vara med och underlätta en annan människas läkande och att bära vittnesmål om det.

Hon säger alltså att jag ska tjata om det jag sett och upplevt. Då gör jag det.

Eleonor Longdens föreläsning på TED-talk

Foto: WestonEyes on Flickr

Lämna en kommentar

Filed under arbetsliv, psykisk sjukdom, samhälle

Allt är så krångligt

Jag tror bara på det jag har sett med egna ögon. Tyvärr kan även det jag tror att jag sett visa sig vara osant.

Lämna en kommentar

Filed under filosofi, samhälle

Jag säljer mitt liv

8638638258_c0556b80b7Idag blir vi från alla håll upplysta om exakt hur mycket mindre betalt kvinnor får jämfört med män för sitt arbete. En hjärna och ett par händer på en manskropp uträttar uppenbarligen mer värdefulla ting än samma kroppsdelar på en kvinnokropp. Dessutom är balansen konstruerad så att när tillräckligt många kvinnor utfört en viss form av arbete under tillräckligt lång tid så etableras ett lågstatusyrke och de män som är klantiga nog att söka sig dit smittas och får sämre betalt än män i manliga branscher.

Jag lönearbetar eftersom det är på det viset vi har byggt vårt samhälle. Jag säljer min kompetens och 40 timmar per vecka av min tid till en arbetsgivare och i gengäld får jag pengar som räcker till familjens uppehälle. Lönen jag får är ett mått på hur efterfrågad och värdefull jag är. Som kvinna i offentlig sektor är jag mindre eftertraktad och värdefull än en man i privat sektor. Man kan fundera över varför jag ska acceptera det. För som Roland Paulsen, forskare i sociologi vid Lunds universitet, skriver i SvD idag:

Att arbetet för de flesta utgör ett nödvändigt ont, som man helst inte vill ägna alltför mycket tankeverksamhet, är ett välbelagt sociologiskt faktum. Arbetet är, för de flesta av oss, ”meningslöst” i den meningen att det bäddar in livets skeenden i kraftlöshet och ersätter närvaron med cynisk distans. Snarare än att skänka livet mening, tar det mening från livet.

Jag är nöjd med att jag är kapabel att försörja min familj men jag vill att avtalet ska vara rättvist. Det är ju mitt liv jag säljer.

Länk till Den heliga förnedringen av Roland Paulsen SvD 

Lämna en kommentar

Filed under arbetsliv, samhälle

Klart vi måste gå vilse

Med respekt, tålamod och varsamhetDet är alltså ingen ordning. För egen del är jag inte så rädd för vilsenheten. I ljuvliga A Field Guide to Getting Lost skriver Rebecca Solnit:

Det som man inte alls vet vad det är kan ofta vara just det man behöver hitta och för att hitta det behöver man gå vilse.

Klart vi måste gå vilse. Vara vilse. Stå vilse. Acceptera att vi faktiskt, när allt kommer omkring, inte har en aning om någonting. När jag har tur så hittar jag en bok som jag inte har letat efter. Den kan handla om en mystisk mästare i Moskva och hans stora svarta katt. Den kan också handla om en man som jobbar på sanningsministeriet med att igen och igen skriva om alla landets texter så att de alltid stämmer överens med den sanning som gäller för dagen. Om jag hittar en sådan bok så gör jag klokt i att läsa den. Inte för att den ger mig sanningen. Sanning fås inte så lättvindigt. Utan för perspektivet. Någon annans.

2 kommentarer

Filed under Litteratur, samhälle

Det är ingen ordning här heller

BulgakovDet var den boken jag först letade efter utan att finna och sedan fann utan att leta. Bulgakovs Mästaren och Margarita har två historier. En berättar om främlingen som kommer till Moskva med sitt märkliga följe och ställer till oreda. I den andra möter vi Pontius Pilatus. Det är morgon och hettan gör den oljiga rosendoften i palatset outhärdlig. När fången från Galiléen förs in har Pilatus ett svårartat migränanfall. Kraftfull bok detta. Där större delen av persongalleriet i Moskva hamnar på mentalsjukhus samtidigt som Pilatus sitter framför sin fånge som säger:

Just nu är sanningen den att ditt huvud värker, det värker så mycket att du umgås med fega tankar på döden. Du är inte i stånd att tala med mig, du kan inte ens se på mig.

Precis som där är det ingen som helst ordning här och jag kunde kanske behöva tala med den stora svarta katten Behemot som röker cigarr och kan hantera en pistol. Fast det skulle förstås inte bli mindre oreda av det.

Lämna en kommentar

Filed under Litteratur, samhälle

Var snäll och öppna min burk mot havet

Varje dag när jag öppnar tidningen, slår på TV:n, går ut i världen, så känner jag mig som Werner Aspenströms Sardinen på tunnelbanan:

Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen.
Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen. Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan.
Jag känner inget behov av det där toilettpapperet. Jag är inte intresserad av den där försäkringen. Jag tänker inte övergå till ett annat cigarettmärke.
Jag har ingen lust att se den där filmen.
Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen.
Sardinen vill att burken öppnas mot havet.

Jag vill inte. Jag vägrar. Det är nog mina två vanligaste meningar. Inte så att jag säger dem så ofta kanske, men jag tänker. Ständigt.

På Twitter läser jag att vi konsumenter visar dåligt intresse för ekologisk palmolja. Det är nog sant, mitt intresse för palmolja är obefintligt, vare sig den är ekologisk eller ej. Jag BORDE, det förstår jag, ha reda på vilken chokladkaka som tillverkas med miljöcertifierad palmolja och aldrig köpa någon annan för att på så vis vara säker på att den palmolja som finns i min chokladbit inte kommer från en palmplantage där regnskog och djurliv skövlats. Klart jag BORDE.

StyrsöMen det går inte. Jag tappar lusten. Jag är en usel konsument. Jag har ingen lust att äta den där chokladen. Eller någon choklad alls längre om jag ska vara ärlig. Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen. Jag blundar och stiger av där jag minst anar det. Jag hoppas att dörrarna öppnar sig mot havet.

Lämna en kommentar

Filed under livsresa, samhälle

Om jag hade en bokhandel

Jag inledde den här dagen på gymmet med Lundströms bokradio i öronen. Äntligen har bokcirkeln startat igen, den här gången med Älskaren av Marguerite Duras. Jag hade tänkt läsa med, jag brukar göra det. Tycker om att prova mina tankar och reaktioner mot de läsare som sitter i radiostudion. Den här gången är det författaren Håkan Nesser, dramatikern Farnaz Arbabi och så Marie Lundström själv förstås. Jag var lite sent ute och hoppades därför kunna köpa Älskaren i pocket i någon av stadens bokbutiker nu i veckan. Men nej.

Jag får naturligtvis skylla mig själv, med bättre framförhållning hade jag kunnat köpa boken på nätet. Men om jag hade haft en fysisk bokhandel så skulle jag hålla noga reda på vilken bok som just nu läses som bokcirkelbok i Lundströms bokradio och sedan skulle jag beställa en hel hög i pocket och placera dem precis vid ingången. Därefter skulle jag upplysa alla mina kunder om bokcirkeln där alla kan vara med.

Men nu har jag ju ingen bokhandel tyvärr.

Lämna en kommentar

Filed under litteratur, radio, samhälle