Category Archives: litteratur

Om jag hade en bokhandel

Jag inledde den här dagen på gymmet med Lundströms bokradio i öronen. Äntligen har bokcirkeln startat igen, den här gången med Älskaren av Marguerite Duras. Jag hade tänkt läsa med, jag brukar göra det. Tycker om att prova mina tankar och reaktioner mot de läsare som sitter i radiostudion. Den här gången är det författaren Håkan Nesser, dramatikern Farnaz Arbabi och så Marie Lundström själv förstås. Jag var lite sent ute och hoppades därför kunna köpa Älskaren i pocket i någon av stadens bokbutiker nu i veckan. Men nej.

Jag får naturligtvis skylla mig själv, med bättre framförhållning hade jag kunnat köpa boken på nätet. Men om jag hade haft en fysisk bokhandel så skulle jag hålla noga reda på vilken bok som just nu läses som bokcirkelbok i Lundströms bokradio och sedan skulle jag beställa en hel hög i pocket och placera dem precis vid ingången. Därefter skulle jag upplysa alla mina kunder om bokcirkeln där alla kan vara med.

Men nu har jag ju ingen bokhandel tyvärr.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under litteratur, radio, samhälle

Om jag bara hade hört lite sämre

StephenKing_AttSkrivaJag läser Stephen King’s Att skriva- En hantverkares memoarer från 2000. På sidan 46 berättar han om en insikt som han kom fram till först när han var i 40-årsåldern:

Om man skriver (eller målar eller dansar eller skulpterar eller sjunger, förmodar jag) så kommer någon att försöka få en att må dåligt av att göra det, så är det bara.

Själv var jag sorgligt naiv och helt omedveten om hur människan fungerar, långt upp i vuxen ålder. Jag var väl runt 35 när jag just hade tagit modet till mig och sagt upp mig från ett arbete där jag vantrivdes. För de som frågade berättade jag öppenhjärtigt om mina planer och förhoppningar och lämnade på det viset dörren vidöppen för både kritik och ifrågasättande, givetvis maskerat som goda råd.

Idag kan jag se att de reaktioner jag fick ofta var byggda av oginhet. De kom nästan uteslutande från människor som då var i samma ålder som jag är i nu. Kanske trodde de att allt var försent för dem, precis som jag vissa dagar kan tro att det är försent för mig.

Men då tog jag deras synpunkter på största allvar och mina planer föll ihop som korthus. Jag skämdes över min dumhet. Vad fick mig att tro att jag skulle få syssla med något jag tyckte om? De allra flesta lever ett liv som skaver, varför skulle det vara annorlunda för mig?

Idag kan jag fundera över vad som hade hänt om jag bara hade haft lite sämre hörsel där i 35-årsåldern.

 

 

Lämna en kommentar

Filed under arbetsliv, litteratur, medelålder, skrivande

Imorgon är en stor dag

VykortHon hette Inger och var min svensklärare på Vårdgymnasiet i Annedal. Jag hatade anatomin och sjukdomsläran som grävde svarta hål av skräck i min själ. Men jag skulle få jobb när jag var klar och i min familj var det viktigt, för att inte säga avgörande.

Lektionerna i svenska och engelska med Inger blev min räddning och den enda orsaken till att jag orkade ta bussen från det lilla samhället in till stora staden varje dag. Någon månad in på första terminen skrev vi kortnovell. Inger gav tillbaka min med orden: ”Hör av dig när du ger ut din första bok”

Jag har ännu inte kunnat höra av mig till Inger. Men det känns som om jag närmar mig. Imorgon kväll samlar jag ungar och vänner runt mig när jag tar emot Västerås stads kulturstipendium i litteratur. Jag får det med följande motivering:

Anna Widerberg visar på en språklig och litterär mognad och kombinerar det med ett djup som inte väjer för det svåra och hon gör det utan att bli sentimental eller självömkande.

Ikväll vandrar jag runt här bland mina texter. Funderar över varför jag vill skriva. Varför jag inte kan låta bli. Trots att det är så svårt och så arbetsamt. Hittar texten om den svarta järngrytan.

Jag skriver och skriver. Skriver ur mig min historia. Och funderar på vad sanning är. Det är som om allt jag har upplevt, alla tankar jag tänkt och alla känslor jag känt under åren har samlats i en stor gryta. Jag tänker mig en svart järngryta som hänger i kedjor över en öppen eld. Det puttrar och kokar i grytan. Nya ingredienser läggs till. Någon rör i grytan då och då. Kanske är det jag, kanske är det någon annan.

Sen kommer det en dag då innehållet i grytan har kokat ihop till något nytt. Det går att sleva upp det nya i skålar, lukta och smaka. Det är resultatet av mitt liv. Men är det sant?

Jag vet inte. Jag bara öser upp och skriver.

Bild: Flicka vid skrivbord av Lisi Martin, ett vykort som följt mig sedan tonåren och suttit på alla mina anslagstavlor.

Lämna en kommentar

Filed under litteratur, livsresa, minnen, självbild, skrivande

Jag är kulturstipendiat och väldigt stolt!

Såhär står det i pressmeddelandet som sändes ut från Västerås stad idag på morgonen:

KULTURSTIPENDIUM 20 000 KRONOR

Anna Widerberg, litteratur, 49 år
Anna Widerberg arbetar som informationskonsult, hon avslutade sin journalistutbildning 1989. Sociala medier är basen för hennes skrivande. På bloggen Med Miranda har hon bland annat publicerat loggboken Tiden är människornas ängel – berättelse om en ökenvandring som beskriver hennes egen erfarenhet av att förlora en viktig människa. Hon skriver nu på en roman där hon hämtat stoffet från sin egen tid som socialarbetare i Svenska kyrkan. Anna Widerberg visar på en språklig och litterär mognad och kombinerar det med ett djup som inte väjer för det svåra och hon gör det utan att bli sentimental eller självömkande

Jag är lycklig och tacksam. Det är den här bloggen och mina läsare här som manat mig att fortsätta att formulera mig. Igen och igen.

Den loggbok som nämns ovan är en axplock av de texter som jag skrivit under kategorin Sorg. Jag kallar den för Tiden är människornas ängel – berättelse om en ökenvandring

Pressmeddelande om Västerås stads föreningsledar- och kulturstipendiater 2013

4 kommentarer

Filed under glädje, litteratur, skrivande, sorg

Gör det tråkigt bara

För en kommunikatör i offentlig förvaltning är detta väldigt intressant. På sidan 86 i Blek kung skriver David Foster Wallace:

Födslovåndorna hos det Nya IRS ( Internal Revenue Service, den amerikanska federala skattemyndigheten: min anm.) ledde till en av de största och vidrigaste PR-upptäckterna i det moderna demokratiska samhället, nämligen att om känsliga delar av makten kan göras tillräckligt tråkiga och svårbegripliga kommer tjänstemännen inte behöva dölja eller maskera något, för ingen som inte är direkt inblandad kommer att vara tillräckligt uppmärksam för att kunna ställa till med något problem.

Det kan ju vara därför jag aldrig kommer någon vart när jag försöker förmå de experter av olika slag som jag arbetar med att uttrycka sig enklare, självklarare, tydligare, mindre träigt och med något färre än 142 ord och 18 bisatser i varje mening. Det kan ju vara därför.

1 kommentar

Filed under arbetsliv, litteratur, politik, samhälle

Semester 2012

Lämna en kommentar

Filed under litteratur, resor

I det är världen monstruös

Vad gör jag egentligen nu för tiden? Jo, jag läser och ser på film. Så mycket att jag är rädd för att glömma bort någon viktig detalj. Eller till och med en hel film!

Alper

Vad händer när en människa inte får vara sig själv. Jag tror att hon till slut tappar greppet och filmen Alper säger samma sak. Trots att syftet med alpernas verksamhet i grunden är gott; de ska ersätta någon som just dött för att göra tiden närmast efter förlusten mindre svår för de efterlevande.

Love During Wartime

Hon är judinna och israel. Han muslim och palestinier. Närt de gifter sig hamnar de i ett ingenmansland. Han får inte bo i hennes land. Hon får inte bo i hans land. Hon lyckas få en fristad i Tyskland men det dröjer innan han kan få visum och när han väl får det är han inte tillåten att jobba.

Jag gillar den här filmen för att den inte tar ställning. En naken och avskalad dokumentär som blottar hur den enskilda människan drabbas av länders konflikter.

The skin I live in

Hur jag än försöker får jag ingen ordning på den här filmen. Den är vidrig men det förstår jag först efteråt eftersom hela filmen är så estetiskt fulländad. Varje detalj är perfekt! Men jag funderar fortfarande på vad den egentligen handlar om.

A dangerous method

I går kväll såg jag A dangerous method och i samma ögonblick som ljuset tändes visste jag att jag måste se den igen. Dialogerna. Jag måste höra dem igen. För att förstå. Jung och Freud. Freud och Jung.

 Att uppfinna ensamheten

Den här Auster-boken är en klurig sak som berör mängder av områden. Nöjer mig med att dela med mig att ett citat:

I det är världen monstruös. I det att världen kan få en människa att förtvivla, en förtvivlan så fullständig och orubblig att ingen kan öppna dörren till detta fängelse (som är hopplöshet) tittar A. ut genom sin cells galler och finner bara en tanke som skänker honom tröst: bilden av hans son. Och inte bara hans son, utan vilken son som helst, vilken dotter som helst, vilken mans eller kvinnas barn som helst.

I det är världen monstruös. I det att den inte tycks erbjuda något hopp om en framtid ser A. på sin son och inser att han inte kan tillåta sig att förtvivla. Det finns ett ansvar för ett ungt liv och eftersom han satt detta liv till världen får han inte förtvivla. Minut efter minut, timme efter timme, medan han förblir i sin sons närvaro och ser till att hans behov tillfredsställs, offrar sig själv för detta unga liv, som är en pågående uppmaning att förbli i nuet, känner han att hans förtvivlan löses upp. Och även om han fortsätter att förtvivla tillåter han sig inte att förtvivla.

2 kommentarer

Filed under föräldraskap, film & TV, litteratur, Uncategorized, vardag