Category Archives: bloggar

Idag flyttar jag

Blogginlägg nummer 29 i #blogg100 publiceras därför på annawiderberg.se/blogg

Direktlänk till blogginlägget: Jag har just flyttat in här

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under bloggar

Once again the sun is raising

Det kändes som en spännande utmaning. Ett blogginlägg om dagen i 100 dagar. Jag bestämde mig för att min bokblogg, Miranda läser, skulle bli arenan för mitt#blogg100 Jag klarade 23 dagar. Det är inte så illa ändå. Och det blev en väldig fart på mitt läsande.

Resultatet finns på bloggen Miranda läser

Nu lyssnar jag på musik på vägen till jobbet istället. Just idag passar den här sällsynt fint 🙂

I was aiming for the sky,

ended up flat on the ground

But once again the sun is rising,

I better keep on walking

Keep on walking

Lämna en kommentar

Filed under bloggar, självbild, sociala medier, vardag

Bra eller idiot

Ännu en dag då jag inser att jag inte är ensam med mina tankar. Bloggaren Schipperke skriver:

 På 140 tecken blir i regel så lite sagt, att avsändaren blir huvudsak. Jaså, den tycker så? Det retweetar jag, följt av antingen ”bra” eller ”idiot”. I brist på utrymme för resonemang, blir allt en fråga om positionering.

Han skriver också:

Twitters funktion, och därmed följande problem, är med andra ord uppenbart vid den hastigaste blick: det är ett medium för nätverkande, personlig marknadsföring och positionering, som främjar konformism, ytlig klickbildning och tomma konfrontationer, men är fullständigt inadekvat för ett meningsfullt samtal.

Blogginlägget heter Twittermobb och Flashbackpöbel

Lämna en kommentar

Filed under bloggar, sociala medier

Naturligtvis blir jag bortglömd

Idag skriver Lotten Wiklund i DN om bekräftelsesjuka och jag blir så glad över att det åtminstone finns en till person i universum som tänker som jag. Precis som jag reagerade hon över SVT:s dokumentär ”Du är googlad” för några veckor sedan där vi uppmanades att hela tiden vara närvarande på nätet och ta så mycket plats som möjligt för att bevaka våra positioner. Lotten Wiklund skriver:

Bekräftelsesjukan tycks ta epidemiska proportioner och många av oss kämpar som små illrar för att synas och höras i bruset. För det är liksom underförstått, att den som inte tar för sig inte heller har rätt att bli sedd.

För min del blev SVT-dokumentären en ögonöppnare. Jag fick äntligen ordning på min skavkänsla. Att om närvaro på internet i första hand går ut på att bygga en snygg persona, då är det inte där jag vill ha mitt umgänge. Att hantera mer eller mindre välbyggda personas får jag nog av i mitt jobb.

Följden blev att jag raderade mitt Twitterkonto och rensade i hela mitt sociala liv på internet. Kvar är ett avskalat och ganska väl dolt Facebook-konto, där jag i första hand använder chatt-funktionen och möjligheten att prenumerera på tidskifter.

Sen har jag då bloggarna. Varför startade jag dem? Ja, inte var det för att följa statistik eller för att samla gilla-tummar på Facebook. Jag började blogga för att jag gillar att skriva. För att jag har ett behov av att uttrycka mig och för att vetskapen om att någon kanske läser det jag skriver tvingar mig att vässa pennan lite mer än när jag skriver i någon av mina oändligt många anteckningsböcker. Så nu struntar jag i statistiken, jag länkar inte mina blogginlägg till Facebook och jag bekymrar mig inte över att bli bortglömd om jag inte postar ett inlägg på tre veckor.

För naturligtvis blir jag bortglömd. Och givetvis känns det lite ensamt att inte kunna hoppa in i det där aldrig sinande flödet på Twitter. Nu blir jag tvungen att lyssna på mina egna tankar istället. Det är inte alltid så roligt. Men nånstans i de där tankarna som far runt i min hjärna och som jag behöver tystnaden för att höra finns min egen röst. Mitt eget innersta jag. Den del av mig som inte kan byggas utan som bara är.

Lämna en kommentar

Filed under bloggar, självbild, skrivande, sociala medier

Jag är den nya människan

Jag kan skapa en bild av mig själv. Jag kan bli vem jag vill.

Jag är lyckad. På min Facebooksida finns bilder av överdådiga middagsbord, stora sällskap och gnistrande vinglas. Jag lagar mat. Från grunden. Använder förstklassiga råvaror. Resultatet publicerar jag förstås, liksom vägen dit.

Jag är uppskattad. Jag syns på de viktiga konferenserna. Jag reser kors och tvärs. Jag är arg på SJ och berättar det på  Twitter. Jag är aldrig ledig. Jag kräver fri wifi överallt. Jag hinner aldrig sova, jag har ofta huvudvärk men jag älskar mitt arbete.

Jag är älskad. Jag har en partner. Jag har barn. Jag har hus. Jag grillar och inreder och byter däck på bilarna. Jag köper tulpaner. Jag umgås. På caféer och pubar. Och jag berättar det för världen.

Jag är intelligent. Jag lyssnar på intressanta program på P1 och jag delar dem i alla mina digitala nätverk. Jag ser filmerna och läser böckerna. Jag vet vad jag tycker. Jag talar om det i mina bloggar.

Jag är den nya människan.

Jag bygger mig själv.

Det blir jävligt snyggt.

Foto: Rickydavid på Flickr

Lämna en kommentar

Filed under bloggar, filosofi, samhälle, självbild, sociala medier

När allt ska recenseras

Någon säger något och tretusen personer bloggar om det sagda. Sedan är det någon annan som gör något och genast knattras det fram tretusen nya blogginlägg om det gjorda. Sen twittras det om bloggarna och bloggas om tweetsen och till slut känns det mesta ganska rörigt

Då inträder recenserandet. Vem skrev vad och med vilken framgång? Vem gjorde bort sig och vem lyckades använda det sagda och det gjorda för att  bygga på sitt varumärke?

Och vad betyder allt det här? Egentligen?

Foto: jeff_w_brooktree on Flickr

Lämna en kommentar

Filed under bloggar, sociala medier

Ansiktsuttryck och magrufs

Diskmaskinen är trasig. Det  betyder att vi handdiskar ity pengarna räcker inte till någon ny maskin just för tillfället. Det är inte så roligt. Idag vaknade jag till exempel till en gigantisk gårdagsdisk efter frukost, mellanmål och middag för fyra vuxna och nästanvuxna. Snälla nån, jag vill ju komma ut till mitt skinade vita kök i mina skinande vita sovkläder och lite kattlikt sträcka på mig så att min perfekt formade mage syns å sen göra en nyttig smoothie i min skinande vita……nä.

Men har ni insett hur bra man tänker när man har ett diskberg som är så stort att det inte går att se slutet på arbetsuppgiften?

Först tänkte jag lite på #nosmileyweek som Sofia Mirjamsdotter, aka mymlan står bakom. Det handlar om att låta bli smileys i bland annat bloggtexter, kommentarer samt på Twitter och Facebook. Såhär skriver Sofia Mirjamsdotter på sin blogg:

Jag kommer på mig själv ganska ofta med att överanvända smileys. Att känna mig fånig när jag gör det, och att stundvis vilja skriva saker som inte är på största allvar utan att behöva flagga för att jag inte var så allvarlig.

Jag tänker inte delta. Jag tänker att det skulle vara samma sak som att bestämma sig för att kommunicera helt utan ansiktsuttryck en hel vecka. På jobbet, hemma, med vännerna, i affären, samma stonefejs överallt. Jag skulle skapa förvirring och oro. Särskilt med tanke på att det vi människor säger faktiskt är en väldigt liten del av det omvärlden uppfattar.

Nå, sen tänkte jag lite på den där perfekt formade magen. Jag är 46 år och ganska nöjd med det. Den förvirrade själ jag fick blir något lugnare för varje år och jag kan oftast hitta någon slags balans mellan det svåra och det lätta i tillvaron. Men att magen tappar formen, det var jag inte beredd på. ”Det förhatliga bukfettet” som det beskrivs i en av de trillioners reklamsnuttar som skapas enbart för att få oss att hata våra kroppar. #älskadinrufsigamage vore ett upprop värt namnet!

Lämna en kommentar

Filed under bloggar, självbild, sociala medier, vardag