Category Archives: föräldraskap

Den farliga åldern

Makeup av Karin Broos i dnDet går att hitta på ett nytt projekt. Ett annat jobb kanske? Ett bed-and-breakfast? En resa jorden runt? Ett nytt kök?

Det går att hotta upp sig och söka kärleken. För två ska man va’. Om inte annat så för att ha någon att bygga om köket med.

Eller så kan jag stanna kvar i min vardag och låta det kännas precis hur hjärtskärande det är att mitt mammaliv är slut. Att jag har förberett min flock för livet och nu ger de sig iväg, en efter en.

Man får ett barn. Och plötsligt bär han fluga och tar studenten.

Man får ett barn. Och innan man hinner blinka tar hon examen från grundskolan i skyhöga klackar.

I essäboken Förändringen: kvinnor, åldrande, menopaus från 1991 skriver Germaine Greer att alla kvinnor sörjer sina barns barndomar. Ja, det händer att jag vill tillbaka dit där livet var självklart och kraven var enkla att förstå. Friheten ger mig resfeber.

Men det går förstås också att lyssna på Virgina Woolf som i 50-årsåldern lär ha skrivit:

Jag tror inte på åldrandet. Jag tror på att ständigt ändra läge i förhållande till solen.

2 kommentarer

Filed under föräldraskap, Litteratur, medelålder

Om att locka fram våren

påskrisNär mina barn var små pyntade vi det lilla trädet på radhustomten med färgglada påskfjädrar varje år. Barnen frågade varför. ”För att vi ska kunna föreställa oss hur vackert det blir när allt blommar igen, efter den långa kalla vintern”, svarade jag. ”För att visa att vi längtar efter våren.”

Det kanske inte är helt sant, ur ett strikt etnografiskt perspektiv. På Nordiska museets webbplats läser jag att  påskriset är en tradition från 1600-talet då man piskade varandra med björkris på långfredagens morgon, som en påminnelse om Jesu lidande. Att pynta påskris med färgglada fjädrar blev vanligt på 1930-talet och den sedan har, enligt Nordiska museet, ingen symbolisk betydelse. Det handlar om dekoration, punkt.

Fast jag undrar om jag inte har lite rätt ändå. Jag tror att varje generation människor som varit bosatta här i norr, ända sedan tidens början, har längtat sig halvt fördärvade efter värme och liv efter den långa och kalla vintern. Varje år, sådär i mars, har våra förfäder gått och tittat på de kala grenarna och ivrigt väntat på den dag då de återigen ska explodera i lövsprickning och blomning. Och jag är alldeles övertygade om att de gjorde allt de kunde för att locka fram våren. Pynta kala grenar med vackra fjädrar, hacka bort is, stå alldeles stilla med ansiktet mot solen, göra en liten barfotadans. Sådana saker.

Jag har inte längre något träd att pynta men på mitt köksbord har jag ett påskris med ljusgröna och alldeles vårliga små blad. Och imorgon ska det få fjädrar.

2 kommentarer

Filed under föräldraskap, glädje, samhälle

Ännu en gång är världen ny

När pojken klär sig i sin första kostym förskjuts mammans tillvaro en aning.

Världen ser likadan ut. Stora gatan trafikeras av samma bussar och polisbilen som svänger in på Slottsgatan har samma färger som i morse. Butiken tvärs över gatan skyltar fortfarande med halal-kött och antikvariatets böcker ser lika solblekta ut som vanligt.

Men någonting har förändrats.

Världen är ny.

Ännu en gång.

Lämna en kommentar

Filed under föräldraskap, glädje, livsresa, självbild

Jag gör en tårta

Vaknar sakta och förstår att den människa som är jag behöver ett annat tempo.

Jag har tusen frågor men inga svar. Jag har jordlukt i näsan men ingen fast mark under fötterna. Jag vinglar, stannar, och tappar alla måste och sedan.

Jag gör en tårta. Det kan vara nog en dag som den här.

Lämna en kommentar

Filed under föräldraskap, självbild, vardag

Saker som kan dölja sig i en bokhylla

Idag sorterar jag böcker för jag har fått en ny del till min bokhylla. Rent praktiskt innebär det att jag kan återgå till mitt förnämliga system med böcker sorterade efter genrer och i bokstavsordning. Det innebär också att jag, i sorterandet, hittar alla möjliga spännande saker som fallit ner bakom bokraderna och glömts bort. Som till exempel det här receptet som jag skapade en gång och som jag nog kan ha använt en och annan gång:

Ingredienser

  • 1 pojke, cirka 14 år
  • 3 dl arbetsuppgifter
  • 3 dl gränser
  • 1 nypa ilska
  • Minst 4 liter kärlek, späd ytterligare vid behov
  • 1 liter samtal
  • Massor av mat
  • Kramar efter behag

Tag pojken försiktigt ur sängen. Blanda en del kärlek med lika mycket mat och tillsätt det sakta. Dela arbetsuppgifterna i lagom stora delar. Kavla ut gränserna och placera dem i en ring runt pojken. Ös över minst en liter kärlek och tillsätt en eller flera kramar. Känn försiktigt med fingertopparna när det är dags att tillsätta samtalet. Om pojken hotar att rinna över gränserna, tillsätt en nypa ilska. Slå därefter genast över minst 2 liter kärlek. Låt hela anrättningen vila på ett mörkt och lagom varmt ställe över natten. Ta fram pojken nästa dag och börja om från början.

Lämna en kommentar

Filed under föräldraskap, kärlek, psykologi, vardag

Jag drunknar i mina listor

 Min lista idag

Deklarera med e-legitimation. Har jag legitimation på kort eller fil eller vad? Var är e-legitimationssladden till kortläsaren? Varför har jag inte avregistrerat min firma som inte haft någon verksamhet på tre och ett halvt år? I vilken usel skola fick jag mina administrativa färdigheter?

Hjälpa sonen att göra en stående överföring från sitt bakkonto. När jag var i hans ålder hade jag egen lägenhet, betalade mina räkningar och skötte mitt liv helt på egen hand. Var har jag brustit i min uppfostran?

Tjata på den äldre sonen att signera sin deklaration på nätet. Jaja, jag började jobba när jag var 17 och….. *suck*

Storhandla för den kommande veckan. Vilket innebär en viss logistiskt utmaning eftersom jag inte har bil utan måste låna och inte har rygg (eller jo men den är inte till för storhandling) utan måste ha bärhjälp av någon tonåring i hushållet.

Byta sand i kattlådan. En av de mindre utmaningarna.

Ta mig iväg till gymet. Vetetusan hur det blir med det!

Min lista igår

Sammanställa alla frågor kring e-formulär och försöka reda ut hur vi ska ha det och varför.

Gå på avstämningsmöte med chef (det blev inställt vilket innebar en halvtimmes obokad tid :-))

Göra planeringslista för min ersättare under min kommande tre veckor långa semester.

Svara arg invånare på Twitter. Många gånger. Efter många kontakter med berörd förvaltning.

Diarieföra inlägg från arg invånare på Twitter.

Sätta in pengar för blommor till krasslig kollega

Plocka fram sommarbilderna till webbvinjetten och bild till Lediga jobb-appen på Facebook och hur ska vi marknadsföra de utmärkelser vi får egentligen?

Felanmäla webbfunktionen som gör det möjligt att tagga bilder med fotografnamn.

Önska trevlig helg från staden på Facebook och Twitter.

Gå hem vid fem.

Avboka after work på grund av extrem utmattning

Laga kyckling och klyftpotatis. När potatisen just landat i ugnen för typ 40 minuters stekning meddelade två av tre tonåringar att de skulle ut. Nu. Genast.  Så de åt överbliven spaghetti till kycklingen. Varpå det blev mycket klyftpotatis till mig och den hemmavarande tonåringen. Vilket inverkade negativt på den diet jag satt mig på för att inte fortsätta öka ett kilo i månaden. Tänk hur jag skulle se ut vid 82 års ålder!

Somna till State of Play. Fast det stod inte på min lista.

 

4 kommentarer

Filed under arbetsliv, föräldraskap, sociala medier, vardag

I det är världen monstruös

Vad gör jag egentligen nu för tiden? Jo, jag läser och ser på film. Så mycket att jag är rädd för att glömma bort någon viktig detalj. Eller till och med en hel film!

Alper

Vad händer när en människa inte får vara sig själv. Jag tror att hon till slut tappar greppet och filmen Alper säger samma sak. Trots att syftet med alpernas verksamhet i grunden är gott; de ska ersätta någon som just dött för att göra tiden närmast efter förlusten mindre svår för de efterlevande.

Love During Wartime

Hon är judinna och israel. Han muslim och palestinier. Närt de gifter sig hamnar de i ett ingenmansland. Han får inte bo i hennes land. Hon får inte bo i hans land. Hon lyckas få en fristad i Tyskland men det dröjer innan han kan få visum och när han väl får det är han inte tillåten att jobba.

Jag gillar den här filmen för att den inte tar ställning. En naken och avskalad dokumentär som blottar hur den enskilda människan drabbas av länders konflikter.

The skin I live in

Hur jag än försöker får jag ingen ordning på den här filmen. Den är vidrig men det förstår jag först efteråt eftersom hela filmen är så estetiskt fulländad. Varje detalj är perfekt! Men jag funderar fortfarande på vad den egentligen handlar om.

A dangerous method

I går kväll såg jag A dangerous method och i samma ögonblick som ljuset tändes visste jag att jag måste se den igen. Dialogerna. Jag måste höra dem igen. För att förstå. Jung och Freud. Freud och Jung.

 Att uppfinna ensamheten

Den här Auster-boken är en klurig sak som berör mängder av områden. Nöjer mig med att dela med mig att ett citat:

I det är världen monstruös. I det att världen kan få en människa att förtvivla, en förtvivlan så fullständig och orubblig att ingen kan öppna dörren till detta fängelse (som är hopplöshet) tittar A. ut genom sin cells galler och finner bara en tanke som skänker honom tröst: bilden av hans son. Och inte bara hans son, utan vilken son som helst, vilken dotter som helst, vilken mans eller kvinnas barn som helst.

I det är världen monstruös. I det att den inte tycks erbjuda något hopp om en framtid ser A. på sin son och inser att han inte kan tillåta sig att förtvivla. Det finns ett ansvar för ett ungt liv och eftersom han satt detta liv till världen får han inte förtvivla. Minut efter minut, timme efter timme, medan han förblir i sin sons närvaro och ser till att hans behov tillfredsställs, offrar sig själv för detta unga liv, som är en pågående uppmaning att förbli i nuet, känner han att hans förtvivlan löses upp. Och även om han fortsätter att förtvivla tillåter han sig inte att förtvivla.

2 kommentarer

Filed under föräldraskap, film & TV, litteratur, Uncategorized, vardag