Kategoriarkiv: politik

Om en cykel

Jag brukar se den cykel som en gång var min i det stora cykelstället utanför Röda korsets second hand-butik.

Jag valde en glittrande brun cykel med mjuk sadel och ett styre som verkade byggt just för mig. Vi avverkade många mil tillsammans och jag började ta den för givet. Blev slarvig. Struntade i att ställa in den i cykelrummet på kvällarna. Och en morgon var den borta.

Nu är sadeln sprucken och lacken skavd. I den skeva cykelkorgen brukar det ligga ett par stycken vin-tetror. Den gör tjänst åt någon annan nu och så har det varit i drygt ett år.

Att ge av sitt överflöd är inte så svårt. Att räkna fram en summa som man klarar att avstå till människor som har det sämre gör inte ont. Tvärtom. När vi ger av vårt överflöd känner vi oss både goda och tillfreds. Om man har två cyklar kan man ge den ena till någon som ingen cykel har och det kan kännas rätt fint.

Men om man bara har en cykel, som man dessutom är väldigt förtjust i, och man blir av med den så gör det ont och blir man arg. Man blir som Tyko Jonsson. ”Den var ju min!” gastar man och polisanmäler. Sen ringer man försäkringsbolaget och får reda på att cykeln är exakt så gammal att dess värde går precis jämnt upp med självrisken.

Så jag går förbi cykeln och tänker att jag skulle kanske kunna gå till Polishuset och säga att jag har hittat min försvunna cykel och vill ha den tillbaka. Men någonting avhåller mig. Kanske det faktum att cykeln aldrig står på samma plats i cykelstället två dagar i rad. Den tjänstgör, varje dag. Någon har nytta av den.

Cykeln är helt enkelt inte längre min.

    

Annonser

Lämna en kommentar

Under politik, samhälle, självbild

Gör det tråkigt bara

För en kommunikatör i offentlig förvaltning är detta väldigt intressant. På sidan 86 i Blek kung skriver David Foster Wallace:

Födslovåndorna hos det Nya IRS ( Internal Revenue Service, den amerikanska federala skattemyndigheten: min anm.) ledde till en av de största och vidrigaste PR-upptäckterna i det moderna demokratiska samhället, nämligen att om känsliga delar av makten kan göras tillräckligt tråkiga och svårbegripliga kommer tjänstemännen inte behöva dölja eller maskera något, för ingen som inte är direkt inblandad kommer att vara tillräckligt uppmärksam för att kunna ställa till med något problem.

Det kan ju vara därför jag aldrig kommer någon vart när jag försöker förmå de experter av olika slag som jag arbetar med att uttrycka sig enklare, självklarare, tydligare, mindre träigt och med något färre än 142 ord och 18 bisatser i varje mening. Det kan ju vara därför.

1 kommentar

Under arbetsliv, litteratur, politik, samhälle

Om att cykla till Varberg på semestern

Eftersom jag idag inleder en tre veckor lång semester så läser jag gamla tidningar och hittar en artikel om semester i SvD från 2009.

Där läser jag om rädslan hos de experter som på 1930-talet utredde frågan om lagstadgad semester:

Rädslan för att svenskarna istället för att använda semestern till att rekreera sig på rätt sätt istället skulle lata sig eller till och med ägna sig åt alkohol, dans och så kallad skräpkultur. De två lagstadgade semesterveckorna lanseras därför tillsammans med upplysning om hur man bäst semestrade. Det viktiga var fortfarande att ”göra något” under sin ledighet, och helst skulle detta något främja utvecklingen av såväl kropp som själ hos medborgarna i folkhems-Sverige.

Jaja, det kanske inte är så konstigt att vi nästan sliter livet ur oss när vi är lediga. Bygger verandor och skapar drömträdgårdar och cyklar Vättern runt och bilar i Europa och städar i alla skåp och rensar garderober och bestämmer oss för att läsa alla Nobelpristagare. I rätt ordning.

För ingen vill ju blir anklagad för att ha missförstått syftet med den lagstadgade semestern. Eller rättare sagt: morfar Kalle och mormor Inga ville inte bli anklagade för att ha missförstått syftet med den lagstadgade semestern. Därför packade de tält och stormkök på sina cyklar när morfar fick ledigt från jobbet som smörjare på Papyrus och så cyklade de från Mölndal till Varberg för att campa. Om min morbror satt bakpå eller cyklade själv förtäljer inte historien.

Jag tänker att den var lyckosam, den där kampanjen. Jag undrar om vi inte har den i ryggraden allihop. Att nu när vi fått en sån fin ledighet så ska vi minsann ta vara på den och inte ödsla bort tiden till ingenting.

Sen kan man ju fundera över vad som ryms i ingenting. Men sådana filosofiska tankar fanns det nog ingen plats för när moderna svenskar skulle skapas till det nya folkhems-Sverige.

Bild: Hem från semestern, 1939 av Gunnar Lundh

Lämna en kommentar

Under filosofi, politik, samhälle

Det handlar om prioriteringar

Politik är det viktigaste i mitt liv. Här hemma pratar vi politik varje dag. Vi pratar om hur Sverige ska försvara sig om det blir krig. Och vilka som ska göra jobbet. Vi pratar om varför människor blir hemlösa och funderar över hur barn i missbrukarfamiljer har det. Vi pratar om varför hasch är förbjudet men alkohol tillåtet. Vi pratar också om varför det finns en allmän uppfattning att kvinnor över 35 inte bör ha långt hår och om varför vissa äldre människor verkar vara arga på alla ungdomar.

Är det bara retorik?

Däremot blir jag fruktansvärt uttråkad av partipolitik. Anledningen är att från där jag står verkar partipolitiken mest handla om retorik. Det är en konst att kunna tala bra och engagerande. En klassisk konst med anor från antiken. Aristoteles definierade retorik som  ”konsten att finna det som i varje situation är ämnat att övertyga”. Ja, självklart måste en politiker ha förmåga att övertyga för att kunna leda. Men om jag som vanlig medborgare misstänker att det bakom de fina orden och formuleringarna inte finns någon substans då är retoriken inte mycket värd.

Proportioner

Igår gick det inte att undvika rapporteringen om Håkan Juholt. Skulle han avgå? Större delen av Stockholms journalistkår stod på pass utanför partikansliet på Sveavägen. Förutom att jag alltid tycker att de här stora journalistuppbåden är vansinnigt komiska så funderar jag lite över proportionerna. Med risk för att låta som den där ständigt återkommande gruppen som vill ha mer positiva nyheter i tidningen så undrar jag: hände det verkligen ingenting annat av intresse igår? Ingenting annat som behövde bevakas?

Ett anspråkslöst förslag

Från min horisont så tycker jag att det hade varit bättre om alla socialdemokrater på olika nivåer och i olika delar av landet som igår ägnade sin tid åt diverse krismöten istället hade satt sig ner och diskuterat hur vårt land ska hantera hedersvåld och hedersförtryck. Det hade passat alldeles utmärkt såhär 10 år efter mordet på Fadime. Övriga partier kunde ju också vara med och diskutera. Man kunde bjuda in personer som har egna erfarenheter tillsammans med specialister som kunde belysa frågan ur olika synvinklar. Och det stora journalistuppbådet kunde ju vara med och bevaka hela dagen, istället för att ta en kommentar när dagen är slut. Jag menar att eftersom redaktionerna kan avsätta ett sådant uppbåd till bevakningen av Juholts eventuella avgång så borde man kunna göra likdant när det gäller andra frågor som betraktas som viktiga. Det handlar om prioriteringar, som sagt.

Lämna en kommentar

Under politik, vardag

Repet dras åt lite till

På Godmorgon Sverige i morse pratades det om KD:s förslag att införa stämpelklocka  i förskolan. Ett syfte skulle vara att med detta ekonomiska styrmedel försöka minska barnens tid i förskolan. Så budskapet är med andra ord att så många som möjligt ska arbeta så mycket som möjligt men våra barn ska vara på dagis så lite som möjligt. Hur går det ihop?

Låt mig säga såhär: heltidsarbetande småbarnsföräldrar är redan idag plågsamt medvetna om att deras barn tillbringar långa dagar på förskola och fritids och om de kunde skulle de nog gärna slippa hasta till dagis med andan i halsen i kvällsmörkret och hämta trötta och griniga ungar. Men för de flesta är det inte möjligt. Vi behöver inte fler pekpinnar från ovan. Vi behöver ingen ökad skuldbörda från förtroendevalda politiker. Möjligen skulle vi behöva ett seriöst resonemang om hur vi ska få livet att gå ihop utan att vi sliter sönder oss själva.

Foto: katypearce on Flickr

4 kommentarer

Under arbetsliv, politik, vardag