I det är världen monstruös

Vad gör jag egentligen nu för tiden? Jo, jag läser och ser på film. Så mycket att jag är rädd för att glömma bort någon viktig detalj. Eller till och med en hel film!

Alper

Vad händer när en människa inte får vara sig själv. Jag tror att hon till slut tappar greppet och filmen Alper säger samma sak. Trots att syftet med alpernas verksamhet i grunden är gott; de ska ersätta någon som just dött för att göra tiden närmast efter förlusten mindre svår för de efterlevande.

Love During Wartime

Hon är judinna och israel. Han muslim och palestinier. Närt de gifter sig hamnar de i ett ingenmansland. Han får inte bo i hennes land. Hon får inte bo i hans land. Hon lyckas få en fristad i Tyskland men det dröjer innan han kan få visum och när han väl får det är han inte tillåten att jobba.

Jag gillar den här filmen för att den inte tar ställning. En naken och avskalad dokumentär som blottar hur den enskilda människan drabbas av länders konflikter.

The skin I live in

Hur jag än försöker får jag ingen ordning på den här filmen. Den är vidrig men det förstår jag först efteråt eftersom hela filmen är så estetiskt fulländad. Varje detalj är perfekt! Men jag funderar fortfarande på vad den egentligen handlar om.

A dangerous method

I går kväll såg jag A dangerous method och i samma ögonblick som ljuset tändes visste jag att jag måste se den igen. Dialogerna. Jag måste höra dem igen. För att förstå. Jung och Freud. Freud och Jung.

 Att uppfinna ensamheten

Den här Auster-boken är en klurig sak som berör mängder av områden. Nöjer mig med att dela med mig att ett citat:

I det är världen monstruös. I det att världen kan få en människa att förtvivla, en förtvivlan så fullständig och orubblig att ingen kan öppna dörren till detta fängelse (som är hopplöshet) tittar A. ut genom sin cells galler och finner bara en tanke som skänker honom tröst: bilden av hans son. Och inte bara hans son, utan vilken son som helst, vilken dotter som helst, vilken mans eller kvinnas barn som helst.

I det är världen monstruös. I det att den inte tycks erbjuda något hopp om en framtid ser A. på sin son och inser att han inte kan tillåta sig att förtvivla. Det finns ett ansvar för ett ungt liv och eftersom han satt detta liv till världen får han inte förtvivla. Minut efter minut, timme efter timme, medan han förblir i sin sons närvaro och ser till att hans behov tillfredsställs, offrar sig själv för detta unga liv, som är en pågående uppmaning att förbli i nuet, känner han att hans förtvivlan löses upp. Och även om han fortsätter att förtvivla tillåter han sig inte att förtvivla.

Annonser

2 kommentarer

Filed under föräldraskap, film & TV, litteratur, Uncategorized, vardag

2 responses to “I det är världen monstruös

  1. Oj, Freud & Jung. Must see 🙂 Tack för tipset!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s