Ett bloss för min soulmate

Jag kedjeröker och dricker det ena glaset rödvin efter det andra. Lyssnar på rock som skär i mina öron och gör lika ont som kniven som delar min själ i små, små bitar. Imorgon ska jag begrava min bästa vän. Min soulmate. Hur ska det gå till? Provar kläder och undrar om jag kan ha de högklackade skorna med nitar som han gillade? Klänning med bara armar, går det an? Praktiska, fattbara, banala frågor håller tankarna borta från det ofattbara.
Tjugotre minuter efter midnatt. Begravningsdag. Har bäddat om mig med vänner som kommer att stötta upp mig om jag faller. Om jag faller i bitar där i kyrkgången, när jag går mot den svarta kistan med silverbeslag, då plockar de nog upp bitarna. Plockar upp och sätter ihop hjälpligt så att jag kan fortsätta framåt med min cerisröda gerbera som jag ska lägga på min bästa väns kista.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under kärlek, kris, sorg, Tiden är människornas ängel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s