Vildvittror och grådvärgar

Världen är full av strida forsar och djävulsgap. Av vildvittror och grådvärgar.
Forsen kan ta en människa långt, långt bort och den som trillar i djävulsgapet får aldrig se solen igen.
Vildvittror vill se blodet flyta. Med klor och näbbar hackar de och hackar, obönhörligt, och den enda räddningen är ett riktigt bra gömställe. För det som inte syns, det finns inte. Sådan är vildvittrornas värld.
Grådvärgar lever av att skrämmas. De dras till rädslan, luktar sig till den, och ju räddare människa desto fler blir de och ju närmare kommer de. Bara den som kan sluta vara rädd klarar sig. Då drar sig grådvärgarna tillbaka ner i sina hålor under stenarna i skogen.
Det finns ett mod för varje rädsla. En rustning mot varje grådvärg. Ett gömställe undan varje vildvittra. Det finns en säker plats för varje människa och den platsen är belägen alldeles innanför människans bröstben.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under överlevnad, livsresa, psykologi, självbild

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s